I Italien kallas en del Haflingerhästar även för Avelignese då Avelegno är det italienska namnet för staden Hafling, och under tiden aveln låg koncentrerad i Italien kallades även rasen Avelignese. Men i Italien avlas även Avelignesen som en egen ras, speciellt runt Toscana och i Venetien. Där har de traditionella Haflingerhästarna avlats med Italienskt kallblod för att få fram en större och kraftigare variant. Men vanliga Haflingerhästar kallas ibland fortfarande för Avelignese i norra Italien. Haflingerhästarna som avlas i Österrike brännmärks även ibland med ett sigill, en edelweissblomma med ett H i mitten. Avelignesen (oavsett om det är en Haflinger eller korsningarna) brännmärks aldrig.

Arabo-Haflinger  [redigera]

En Arabohaflingern är något ädlare och lättare i typen än de vanliga Haflingerhästarna

Haflingern har alltid varit populär i Tyskland och bland annat fanns flera Haflingerstuterier i Bayern. Idag har dessa stuterier även inriktat sig på korsningar mellan Haflinger-hästar och arabiska fullblod. Avkomman korsas sedan ytterligare med Haflinger och dessa avkommor kallas sedan Arabo-Haflinger. I Tyskland kallas de även "Edelblut-Haflinger som kan översättas till fullblods-haflinger och vanligast är att man korsar arabiska hingstar med Haflingerston. ARabo-Haflingern har korsats fram sedan 1960-talet.

Detta är ett system inom aveln som enbart används i Bayern och dessa hästar är väldigt ovanliga utanför Tyskland, men dessa korsningar ger en häst som är något ädlare än Haflingern och en utmärkt allroundhäst med en något bättre uthållning och som även har en exteriör som är bättre lämpad för ridhästar än Haflingerns. Arabo-Haflingern har fortfarande kvar många av de karaktäristiska egenskaper som hos Haflingern. Arabo-Haflingern kan numera registreras inom en speciell avdelning i de tyska Haflingerstamböckerna. För att registreras som en Arabo-Haflinger ska hästen ha minst 1,56 % och högst 25 % arabiskt blod i sig. Om arabblodet sjunker under 1,56 % registreras hästen fortfarande som en Haflinger och över 25 % får hästen inte registreras överhuvudtaget. Inga andra raser är heller tillåtet i blandningen.

Haflingerns historia börjar för många hundra år sedan. Rasen har sin hemvist i Sydtyrolen kring byn Hafling i Jenesien som gett rasen dess namn. Området tillhörde dubbelmonarkin Österrike-Ungern fram tills efter första världskriget då området förlorades till Italien. I Sydtyrolen har det sedan flera hundra år funnits små energiska bergshästar med orientalisk uppblandning. Ända fram till 1868 var haflingerns härkomst väldigt dåligt dokumenterat men troligtvis har de gamla bergsponnyerna korsats med både orientaliska, ädla fullblodshästar, samt grövre kallblodshästar.

År 1868 böjade man dock dokumentera aveln mer noggrant när man korsade in hingsten El Bedavi XXII. El Badavi importerades från Arabien av en österrikisk kommission El Bedavi fick stå som avelshingst på stuteriet i Tyrolen och idag kan man spåra 4 av de fem blodslinjerna inom halfingerrasen till El Bedavis, främst genom sonen 249 Folie, född 1874, som som idag räknas som den moderna haflingerrasens stamfader. Han var en avkomma till El Bedavi och ett sto av de små bergsponnyerna. Blodslinjerna kallas A efter Anselmo, B efter Bolzano, N (och H) efter Nibbio, S efter Stelvio, St efter Student och till sist W efter Willi, alla dessa var ättlingar till Folie och El Badavi.

För att behålla rasen intakt utavlade man en del haflingerhästar med andra europeiska ponnyraser som till exempel Konik, Hucul och bosniska ponnyer. Stuteriet avlade även med den tyngre och kraftigare kallblodshästen Noriker som gav styrka och mer robust exteriör. Även den speciella färgen gick i arv från Norikerhästarna och blev mer fixerad hos haflingern. 1898 godkändes haflingern som en officiell ras.

Den gfuxfärgade hårremmen med den ljusa manen och svansen är haflingerns främsta kännetecken.

10 September 1910 föll dock Sydtyrolen till Italien vid Saint-Germain-föredraget och haflingeraveln fick stora problem. Stuteriet i Jenesien flyttade nu till norra Tyrolen som låg inom Österrikes gränser. Efter uppdelningen så visade det sig att hingstarna stod i Österrike medan stona stod i Italien och stamboksföringen hade legat på is under krigsåren. Eftersom betäckningssäsongen officiellt var över stod enbart 4 avelshingstar kvar på statsstuteriet i Österrike och den enda hingsten som var representant för S-linjen efter Stelvio stod i Italien. 1921 bildades dock en avelsförening i Nordtyrolen och den första stamboken för dessa hästar upprättades 1936. 100 haflingerston stambokfördes direkt och efter mycket övertalande lyckades man köpa loss 100 ston från Italien och aveln stabiliserades något.

Efter andra världskriget tog Otto Schweisgut (1920-2007), avelsledare i Nordtyrolen, Österrike, initiativet till en ordnad avel. Hans son Hannes Schweisgut leder nu aveln i Nordtyrolen och premierar i princip alla haflingerhästar anslutna till Nordtyrolens avelsförbund. Otto Schweisgut skrev även en bok om haflingerrasen, Haflinger Pferde, som var ingående beskrev haflingerns historia, hur de ska skötas och liknande.

Italien (Sydtyrolen), Tyskland och Frankrike har bildat det Europeiska Haflingeravelsförbundet. I Sverige registreras haflinger av Svenska Haflingerförenigen och Svensk Tyroler-haflingeravel.

Idag finns det ca 250 000 registrerade Halfingerhästar globalt varav nästan 1400 är registrerade i Sverige.

Egenskaper  [redigera]

Haflingern är en utmärkt allroundhäst som är populär för sin färg och sitt stabila temperament.

Haflingern är alltid fux med ljusare man och svans, så kallat flaxfux vilket är dess starkaste karaktärsdrag. Bläs är vanligt hos de flesta haflingerhästar medan andra vita tecken inte är önskvärda men förekommer. Ursprungligen var haflingern rid- och packhäst i Sydtyrolen men aveln tar sikte på en allround fritidshäst som används för alla former av ridning och körning.

Haflingerponnyer är typiska sega bergshästar som är säkra på foten och robusta. Huvudet är kraftigt men attraktivt och inte för grovt. Ögonen är stora och vänliga. Öronenska vara små och rörliga. Benen är ofta något korta och ryggen är bred med en muskulös bakdel. Bogen är kraftfull och bröstet har ett bra djup. Mankhöjden kan variera mellan 135 och 145 cm men ligger oftast runt 140 cm. Trots den ringa höjden så är Haflingern en mycket stark ponny som kan bära stora eller kraftiga ryttare utan problem. Man och svans är kraftiga och tjocka och växer sig ofta väldigt långa. Halfingerponnyer kan även ha lite hovskägg på benen.

Hingstar döps nästan alltid med namn som börjar på samma bokstav som pappans namn, medan ston i många länder döps med samma bokstav som sin mamma. Detta är dock ingen lag. Men för att få räknas som Haflinger och kunna stambokföras krävs det att hästen inte har mer än 1,5 % främmande blod i sig.

Haflingern är för det mesta lugn och sällskaplig. Den är samtidigt energisk, arbetsvillig och en utmärkt familjehäst som passar inom de flesta ridsporter och även till nöjesridning och körning.

Haflingern är en hästras som härstammar från Sydtyrolen i Italien under den tiden som området tillhörde dubbelmonarkin Österrike-Ungern. Rasen har fått sitt namn från byn Hafling. Haflingerns kännetecknas av den speciella färgen. Den är alltid flaxfux, det vill säga fux i alla nyanser med lingult till nästan vitt tagel. Haflinger är populär som allroundhäst och passar till både ridning och körning.

Användning  [redigera]

Shetlandsponnyer är utmärkta att köra i uppvisningar, tävlingar eller för nöje.

Shetlandsponnyerna användes från början som gruvhästar, men numera är det främst ridning och körning som gäller. De är mycket populära barnhästar, då deras storlek och temperament är idealiskt för små barn. Shetlandsponnyn används även mycket till ponnytrav och ponnygalopp och inom cirkusen. Shetlandsponnyn är även mycket populär att visa upp vid olika utställningar och shower. I Sverige anordnas ett tjugotal olika shetlandsponnyutställningar, årligen, runt om i landet.

Shetlandsponnyernas storlek och lugna temperament har även lett till att äldre Shetlandsponnyer som inte rids längre får gå som sällskapsponnyer till andra hästar och de har ofta en mycket lugnande påverkan hos större hästar. Det är även vanligt att se Shetlandsponnyer i djurparker och inom ponnyridning och på ridskolor. Men shetlandsponnyer kan även tävla, både på lättare och höga nivåer, då de bland annat är duktiga hoppare och suveräna körponnyer.

Egenskaper och Karaktär  [redigera]

Beträffande de anatomiska och psykologiska egenskaperna står shetlandsponnyn mycket nära kallblodets. De personifierar starkt en typ som särskilt utmärkes genom en djup och bred bål, en stark revbensvälvning, en utpräglad tendens till kluvet kors och i sin helhet sluten kroppsbyggnad. Shetlandsponnyn är en verklig dvärg, hos vilken en likartad, harmonisk förminskning av alla kroppsdelarna har inträtt. Bristen på sporrar, på uthålligheten och styrkan samt hårremmen tyder på ett nära släktskap med vildhästen.

Shetlandsponnyn används inte bara till avel och utställning utan passar också utmärkt som bruksponny. Med rätt uppfostran och utbildning blir shetlandsponnyn en mysig kompis till hela familjen, perfekt för minstingen att ta de första ridturerna på, till stora syskonen att köra trav med och till söndagsutflykterna i vagn med mamma och pappa. Många vuxna tävlar shetlandsponnyer i körning. I trav tävlar shetlandsponnyerna i SM och årgångslopp som Derbyt och Kriteriet precis som de stora hästarna. Shetlandsponnyer tävlar också i galopp och många är duktiga i hoppning.

Rasen har härdats under århundraden på de karga, stormiga, vindbitna Shetlandsöarna. Det är mycket troligt att ett urval av små men ytterst motståndskraftiga och konstitutionshårda hästar har ägt rum på grund av ytterst ogynnsamma klimat och jordförhållanden. Shetlandsponnyerna har för att överleva detta klimat också utvecklat en mycket kraftig och lång vinterpäls som även är extremt vattentät.

En shetlandsponny når ej sällan så hög ålder som 30 år. En shetlandsponny kan mycket väl vara fertil och produktiv upp till 25 års ålder. Shetlandsponnyer beräknas vara fullvuxna vid ca 4-5 års ålder.

I Sverige finns ca 12.000 registrerade shetlandsponnyer varav ca 170 hingstar och ca 1.800 ston i avel, vilket gör shetlandsponnyn till den till antalet största ponnyrasen i Sverige.

Källa: Sveriges Shetlandssällskaps hemsida